tjockismicke

Idag blev jag inte väckt mindre än av min egen kära mor. Först när jag ser hennes nr på mobilen i ottan, så tänkte jag att jag bett henne väcka mig? Men efter tre sekunders snabbt tänkande kom jag på att jag ej gjort det. Så jag tog upp telefonen glad i hågen och svarade och man hörde direkt på hennes röst att det inte var något bra. Efter lite chitchat klämmer hon ur sig att mormor gått bort i natt. Som tur var somnade hon bara in och slapp lida pga andningsproblem och allt annat. Tråkigt att sånt här händer, men det är ju livets gång det.
          Sedan innebär detta att jag måste ta mig upp till norrland om några veckor och gå på begravning. Så tjockisen ska packa ner några hamburgare och lite kläder och sedan bege sitt mot norrland när det nu blir. Det enda positiva med den resan blir att jag får träffa alla mina barndomsvänner och hitta på dumheter. Men jag har lovat mig själv att jag ska bara stanna där så kort tid som möjligt. Pallar inte att vara uppe i riket av tråkhet allt för länge.
       Ska jag nu vara som alla andra? Jofan, det måste jag ju vara.   RIP Mormor