tjockismicke

Rudi gnällde hela morgonen hur hungrig han var och att hans mage skrek efter att få en MAX burgare. Vi tog på oss vinterpälsen och gick ut i krig mot snöfallet. Vi gick dom 100meter som krävdes till tåget för att komma in till stan. I stan fick vi tampas med halka, köer och en kassörska som inte hör vad man säger. Efter några missöden fick vi äntlingen våran mat. Det blev två Cheese ultimate, dip och plus meny på det hela. Vi gick stolt med brickan till bordet där vi satt och vräkte i oss maten. Kan meddela att hamburgaren var god och att beach 2008 finns inte. Vi skyller på att det är vädret som är boven i dramat och gör så att man vill ha den där hamburgaren som generna säger att man måste äta.